Söndag, vilodagen eller hur är det man säger.

Idag har faktiskt det talesättet stämt in till fullo och det är nog första gången sen vi flyttade in i huset för 4,5 år sedan.

 

En trött och sliten mamma här. Det börjar på att ha klivit upp tidigt 90% av dagarna sedan fisen kom för 4 månader sedan.

I natt hade vi en väldigt snorig och förkyld liten tös här hemma, usch!

Klockan 1 så var första turen, ledsen till tusen, snorig och hostig. Lite näsdroppar, bytt blöja och tröst i massor av kramar.

Sen vaknade hon en gång i kvarten fram till 7.30 när hon var hungrig.

Efter morgonmaten brukar hon alltid, alltid somna om men inte idag. Superpigg och superglad,men hur?!

Knappt sovit något i natt och tokförkyld och ändå på världens bästa humör, vår lilla fis! ♥

Därimot men vääldigt trött mamma, med en helt galen huvudvärk pga sömnbrist och på allmänt trist och risigt humör.

 

Har så mycket inom mig som måste få komma ut. Kommer dela med mig allt eftersom, men allt kan inte vara solsken och rosor jämt eller hur?

Jag är ingen som är intresserad av att bara visa den fantastiska sidan av livet, alla solskenshistorier och att allt är så perfekt och polerat.

Här kommer den råa, opolerade sanningen och den kan tyckas hård ibland men det är inte alltid rättvist och lätt.

Mitt i allt så har jag en underbar dotter och sambo, kärleksfulla lurvtussar och en fantastisk familj + bonusfamilj och riktigt bra vänner.

Det är dom som håller en flytande när man känner att allt är svart.

 

Jag har för tillfället tappat fotfästet lite.

Jag kan tyckas glad och obekymrad om man träffar mig, men jag har alltid varit bra på att spela. Alltid kunnat spela mig till att jag mår bra, inte visa hur jag verkligen mår. Varför kan ni undra? Mjo, helt enkelt för att ibland är det lättast så. Slippa följdfrågor som man för stunden inte orkar ta i själv.

Jag jobbar mig tillbaka, jag är påväg upp för jag VILL upp och jag SKA ta mig till den glada, bekymmerslösa Anna jag varit.

Det får bara ta lite tid ibland, för en gång skull ska jag stanna upp och tillåta migsjälv vara lite ledsen och bearbeta känslorna. Sen, sen kommer jag!