En blogg om smått och stort, ditten och datten och allt därimellan.

Big world, small girl

Allmänt, My closet & beauty Permalink0
För 6 månader sedan gjorde jag mitt cellprov, det tog 1 månad innan jag fick svar.
I svarsbrevet stod det, -"du har en liten cellförändring, du kommer bli kallad för ett nytt besök".
Väntetiden på det nya besöket var 2 månader.

Jag beger mig i bilen ner till Sundsvalls sjukhus, kommer in, möter en helt fantastisk överläkare som går igenom hela proceduren med mig. Svarar lugnt på alla frågor och berättar för mig att jag har en liten cellförändringar och det krävs några fler prover.

Efter detta får jag inget brev, utan ett samtal..
På en fredag ringer överläkaren själv upp mig.
Jag är på jobbet och kan inte svara för tillfället, så hon talar in ett meddelande på telefonsvararen.

Hon säger att hon provat ringa mig tidigare, från skyddat nr och att jag omgående måste kontakta dom för att gå vidare i ärendet.
Min cellförändring är av större sort, och vi måste omgående prata igenom proceduren för att åtgärda detta.

13.28, en fredag eftermiddag talar hon in detta på min telefonsvarare.
När jag ringer numret hon lämnat i meddelandet så kommer jag till deras telesvar, deras telefontider var mellan 8.00-11.00.
Jag skulle få återkomma Måndag 8.00.
Den helgen var min ledig helg, en helg jag verkligen sett framimot.
Vi hade roliga saker planerad, det var den helgen vi skulle fira min 30-årsdag.
Det enda som höll mig upp den helgen, var att hela min familj var samlad. Fina vänner, några saknades men fanns med i tankarna.

I slutet av Oktober, får jag tid för min konisering.
Dom kommer ge mig lokalbedövning, ev en lättare sövning sedan skära bort ca 1 cm av min livmodertapp.
Ett ingrepp för att försöka hindra ev. framtida cancer, som ibland lyckas ibland inte.

Det här är inget som på något sätt hindrar framtida graviditeter, det finns en minimal risk att man föder för tidigt.
Men den är minimal.

Jag behöver nog inte tillägga att jag är nervös, livrädd, ledsen, känner mig allmänt liten.
Det här är inget ovanligt, det händer många.
Det är inte mer synd om mig än någon annan, men det är inget fel i att visa rädsla. 

❤️

Jag har funderat till och från om jag verkligen ska publicera det här inlägget, det har legat sparat i 2 veckor.
Det här är absolut inget försök att få medlidande utan mer en känsla över att få prata ut. Kanske är det någon som läser som varit i samma sits, någon som behöver någon att prata med.
Vill man inte skriva här så får man mer än gärna maila till qteesblogg@gmail.com .





My day off

Foto, Träning & Kost Permalink0
Den en riktig glidarvecka denna vecka, jobbar endast 3 pass, totalt 16 timmar.
Känns helt okej ska jag erkänna.
Men efter förra veckans arbetspass så känns man desto mer värd en lugn vecka sedan.

I Måndags så tog jag och Millie en promenad i det fina höstvädret med Sara. Hon visade oss en ny (för oss) stig att promenera. Man fick lite egentid i skogen, Millie kunde springa lös. Fantastiskt väder och frosten gnistrade vackert. En mysig promenad och lagom sträcka.

 
Millie ❤️

Höstmys

Foto, I ❤ it, Träning & Kost Permalink0
Vaknade riktigt tidigt imorse, passade på att ta en riktigt lång promenad med Millie. Träna henne lite.
Stop, sitt, ligg, stanna, hoppa, kryp.
Lite "huvudövningar" , för att trötta ut det lilla energiknippet lite.
Man skulle kunna säga att jag lyckades, just nu ligger hon avslagen på filten. Där har hon legat 2 timmar snart.

Idag har jag ett kortpass på jobbet, 15-19, skönt!
Har nyss blivit klar med middagsmaten, så man kan äta direkt när jag kommer hem sedan. En myskväll med hjärtat! ❤️
Kycklinggryta med kokosmjölk, röd curry och färsk pasta till, längtar redan!

Finaste Millie ❤️

Till top